KIANA

 

Jag älskar iransk national sång - en obeskrivlig känsla men jag känner mig hel.

Låten till höger gillar jag för att den är så sorglig.

Ibland, väldigt sällan men ibland brukar tanken slå mig. Ibland men inte alltid undrar jag var jag egentligen kommer ifrån. Jag vet att det finns personer som också har hamnat i mellantinget. Iran (persiska: ایران, Iran, vilket betyder ”ariernas land”), är mitt ursprung och antar att det är min nationalitet trots att jag inte känner mig som en iranie. JAg bor i Sverige men känner mig inte svensk, jag är från Iran men känner mig inte iransk. Varifrån kommer jag då? Det är lätt å säga att det är en självklarhet, mitt blod är persiskt och då kommer jag från Iran men sen huruvida jag kan anpassa mig till kulturen, språket, tänket och det oehört sociala livet blir då en annan viktig fråga som också visar mitt främlingskap till mitt '"egna" land.  

Jag undrar hur det känns. Hur känns det å bo i ett land och inte vara invandraren? Hur känns det att vara bland sina medmänniskor. Jag älskar Sverige men det kommer nog aldrig bli så att jag glömmer Iran trots att det ibland händer.

Jag tror jag aldrig kan säga att jag är iranie och känna mig iransk. Människor älskar att veta andras nationalitet för att sedan få en uppfattning på vägen. Men det är SÅ fel...Vi glömmer att varje människa är en individ för sig. Varför ska vi dra paralleler bara för att han kommer ifrån samma land som hon.

Aja så länge min tanke är kluven, är jag från landet Kaveysm. Mitt ursprung och mina medmänniskor som förstår mig bäst kring det här är min familj.

Jag rensade PA på bilder, av alla de 498 bilderna så var endast ett fåtal mindre pinsamma... och trots detta måste jag säga vilka tider, vilka minnen..... ibland önskar jag att jag kunde återvända dit!

Gör jag rätt? Ska jag skita i något som jag innerst inne inte bryr mig så mycket om, att jag skriver ett
inlägg om det betyder inte att jag bryr mig. Det är bara en liten övervägning av vad som kan hända om jag går eller inte går. Så då kör vi.

En kväll/natt med cirka 100+ som festar för att SP3A, min klass, ska ta studenten snart.  Vilka kommer att vara där? Till och börja med, min klass såklart. Hur roligt kommer det vara? Klassandan är förtillfället inte den bästa och med alkoholpåverkade klasskamrater kan jag förvänta mig 90% falskhet från alla håll. Hur rolig är min klass på en skala 1-10, enligt mig 5. Det finns vissa partyprissor som röjer till rejält, enligt dem själva. Men i stort sätt kan man se "överklass/datageeks", "hejhå.nu.dansar.vi.till.Dr bombays calcutta" och "shitsnackersihörnet" Sen så klart festens höjdpunkt Jag och Sara. Skämt å sido.

Men om vi antar att jag ska gå, betalat över 1000 spänn samt säjer alla mina sju eftersläppsbiljetter, vilket egentligen är möjligt, tänkte aldrig på att välkomna mina stalkers som vill spionera på mig :) Vad sen? Det svider i arslet när jag tänker på vad kan kunde ha köpt för 1500kr istället för en kväll med min klass som kanske blir kul(?) men som sagt kul kan man ha på vilken fest som helst så länge man bjuder på sig.

Skivor kommer man ju att gå på, men är det verkligen så viktigt att gå på sin egna när sitautionen ser ut som den gör. Visst det är något som händer en gång i livet, sure! Men fortfarande känns det inte så viktigt längre. Jag kan endast tänka mig fem personer ifrån klassen som jag kan ha riktigt kul med på festen resten är ju partypoopers. Av det jag skådat på insparken och Olympiaden kan jag med all säkerhet dra den slutsatsen!

Så det jag förlorar av att inte gå på skivan är;
1. L. vänskap (hehe)
2. 0kr
3. En rolig natt?
4. Inga bilder på facebook som jag är med på (YES)
5. Ingen historia jag kan dra till mina barnbarn om min skiva

Vad jag vinner är;
1. Kläder, skor, ringar till sommaren
2. Min stolthet (inga facebook bilder)
3. En natt ute med Sara och kör vår egna skiva (en historia som mina barnbarn kasnke uppskattar mer?)

Jag hade årets bästa dröm inatt, jag drömde om vårvärmen och nakna ben och solens starka strålar som värmde dem. En härlig känsla. Men plötsligt började jag drömma om BUS 9 to aldwych fast vi egentligen skulle till hammersmith? Varför Sofia och hennes kille var med har jag ingen anning om, varför jag och Emil åkte bil till Hammersmith istället för buss har jag heller ingen aning om. Det var inte lätt å köra bil i London..

Nu fick det vara nog. Hatar henne. Äcklig ful hagga som stirrar i taket. Jag tror jag ställde till det. Hon kommer kanske hata mig och förstöra det fina mönstret. Men jag stod inte ut. Hagga.

Ilska. Älskar det. Dont fucking mess with me cuz I might hug you. Blivit kramgo.  Nu är det payback för den idiot du varit. Ängeln vinner alltid. Tyvärr.

Jag vill vara JAG men Jaget har försvunnit. Det har lämnat mig och kvar finns en robot. Jag undrar vart du befinner dig någonstans. Kan det vara så att du är kvar i London? Jag kommer dit snart och vi kan återförenas, bli ett.  Bli en gladare KIANA.
Jag kommer!

In New York, there is nothing you cant do. The streets will make you feel brand new.

Ett öga för detaljer...behövs knappast. Bara en stund av tråkighet krävs för att observera detta. Varför alltid den nageln blir naken är att lägga på minnet. Nästa gång jag ska börja skrapa bort naglacket (med tänderna) så ska jag fråga mig själv varför just den nageln först.