KIANA

 

Jag älskar iransk national sång - en obeskrivlig känsla men jag känner mig hel.

Låten till höger gillar jag för att den är så sorglig.

Ibland, väldigt sällan men ibland brukar tanken slå mig. Ibland men inte alltid undrar jag var jag egentligen kommer ifrån. Jag vet att det finns personer som också har hamnat i mellantinget. Iran (persiska: ایران, Iran, vilket betyder ”ariernas land”), är mitt ursprung och antar att det är min nationalitet trots att jag inte känner mig som en iranie. JAg bor i Sverige men känner mig inte svensk, jag är från Iran men känner mig inte iransk. Varifrån kommer jag då? Det är lätt å säga att det är en självklarhet, mitt blod är persiskt och då kommer jag från Iran men sen huruvida jag kan anpassa mig till kulturen, språket, tänket och det oehört sociala livet blir då en annan viktig fråga som också visar mitt främlingskap till mitt '"egna" land.  

Jag undrar hur det känns. Hur känns det å bo i ett land och inte vara invandraren? Hur känns det att vara bland sina medmänniskor. Jag älskar Sverige men det kommer nog aldrig bli så att jag glömmer Iran trots att det ibland händer.

Jag tror jag aldrig kan säga att jag är iranie och känna mig iransk. Människor älskar att veta andras nationalitet för att sedan få en uppfattning på vägen. Men det är SÅ fel...Vi glömmer att varje människa är en individ för sig. Varför ska vi dra paralleler bara för att han kommer ifrån samma land som hon.

Aja så länge min tanke är kluven, är jag från landet Kaveysm. Mitt ursprung och mina medmänniskor som förstår mig bäst kring det här är min familj.